varmote-default

Bengt Wittgren från Murberget, Clara Åhlvik från Göteborg, Fredrik Svanberg från Statens historiska museer och Mats Persson från Riksförbundet Sveriges museer samlades för att undersöka olika perspektiv på museisamlingar.

Bengt Wittgren var först ut av föredragshållarna och han talade om sin egen forskning som handlat om museikataloger och vad museikataloger innehåller. Det har visat sig att katalogerna i huvudsak speglar dagsaktuella behov, det vill säga vad museiprofessionen ansett viktigt i olika tider. Aktualiteten kan sägas referera till dels rådande vetenskapliga paradigm och frågeställningar, dels praktiska behov; de senare i betydande utsträckning kopplade till de fysiska former som katalogen haft. Undersökningen visar även att all data blir kvar, ganska opåverkad, i katalogen, vilket fört med sig att man ofta, under sent 1900-tal, uppfattat katalogernas innehåll som bristfälligt; helt enkelt en effekt av nya vetenskapliga perspektiv och behov. Wittgrens slutsats är att de underlag som fordras (i form av tydliga kontextbeskrivningar och goda dokumentationer, enligt till exempel Disposal Toolkit och föredragshållarna från RAÄ under förmiddagen) uppfattas som allt för bristfälliga, för att kunna vara till stöd för gallringar i samlingarna. Han belyste även att orsaken till insamlingen eller anskaffandet av föremål är sällan beskriven i museikatalogerna. Han hänvisar till vad Fredrik Svanberg förevisade vid föregående seminarium ”Dialogmetoden och delaktigheten”, att föremål får ny kontext och klassificering, när de hamnar i en museisamling. Musealiseringsprocessen, som den kallas, laddar föremålen med nya betydelser och det intressanta är att vissa delar av den nya kontexten och betydelserna är möjliga att avläsa i museikatalogen.

Clara Åhlvik tog sin utgångspunkt från utställningen Ond design som hon var med och producerade, som pekade på det problematiska med att det som betraktas som god design ofta  produceras av människor på andra sidan jorden under slavliknande förhållanden. Designmuseers uppgift är att vara en offentlig arena för att diskutera olika aspekter av design -  inte bara god design utan minst lika viktigt är det att diskutera ond design.

Fredrik Svanberg belyste hur man arbetade på 1800-talet för att bygga upp det Historiska museets samlingar som var tänkta att skildra ett enhetligt folks utveckling över tid och vars pedagogiska syfte var att utbilda sina besökare i svenskhet. Han berättade också om hur anatomiska samlingar som förr haft vetenskaplig relevans, under 1900-talets början hade blivit obsoleta. När man på 1990-talet började forska i de anatomiska donatorernas ursprung visade det sig att en del människor var avlidna på fattighus och då de inte kunnat betala för sig istället tvingats donera sin kropp till vetenskapen.

Karin Tetteris berättade om hur de gick tillväga på Armémuseum när de gallrade i sin samling av moderna eldhandvapen. För att kunna gallras ska ett föremål uppfylla ett eller flera av de kriterier som fastställts i myndighetens gallringspolicy. Till exempel om föremålet saknar proveniens eller kontext, sådant man har många exemplar utav samt sådant som kunde utgöra skada eller fara. Alternativen man står för inför en utförd gallring är försäljning, destruering eller att skänka till andra museer. I det här fallet tillät Regeringen inte försäljning eftersom det rörde sig om moderna vapen. Karin Tetteris menar att man måste våga gallra. Hon avlutar med att säga att vi måste ta ansvar för våra museers behov idag, istället för att hålla fast vid våra växande samlingar.

Därefter tog Mats Persson upp arbetet med utformandet av svenska riktlinjer för gallring av samlingar. “Disposal Toolkit” är engelska välfungerande riktlinjer som har översätts till svenska och sedan blivit utskickade till remiss till berörda instanser. I höst ska branschstandarden vara kvar. Mats Persson diskuterade även behovet av en lagstiftning som förenklar för museer att skänka objekt mellan institutionerna utan att gå vägen om regeringen för att få tillstånd.

I slutdiskussionen nämndes försäljning som finansieringsmodell, att vi inte får glömma arkiven som också gallrar ibland, museivision 2025, att ett museums samling faktiskt är dess unikitet. Att samlingsurvalet aldrig kan vara objektivt och inte kan visa allt och att man istället borde satsa på att vara “spetsig” istället.

 

Texten om Karin Tetteris är uppdaterad och några felciteringar har rättats till. Texten om Bengt Wittgrens anförande är tillagd i efterhand.