varmote-default

Delaktigheter och polysematik

Tove Framback, Naturhistoriska museet

Nya sätt att kommunicera och att interagera via sociala media, smart-phones och läsplattor har helt och fullständigt ändrat sätta att kommunicera, förmedla och vara delaktig. Kravet på delaktighet har helt förändrats genom denna beteendeförändring.

Museerna måste förstå på vilka villkor som besökarna ställer för att skapa delaktighet och nå fram och skapa förutsättningar för en dialog.

Inför den kommande utställningen ”Dinosaurier m.fl” på Naturhistoriska har man tänkt mkt kring att skapa förutsättningar för delaktighet och interaktivitet. Genom ny teknik, låta besökarna påverka innehållet och följa trenderna och samhällsförändringar som påverkar utställningsmediet och som i sin tur påverkar hur människor vill ta del av utställningar i samtiden.

 

Åsa Stenström, Västerbottens museum

Samtidsdokumentationen är oerhört angelägen för att kunna analysera sin samtid och öka förståelsen av vår samtid som en del i historien. Delaktighet och mångfald präglar dokumentationen ur ett medvetet perspektiv genom att ställa sig frågan ”vilka är vi själva som dokumenterar samtiden och hur det påverkar insamlandet”. Mångfalden ska inkludera alla tänkbara infallsvinklar beaktas.

Dialog med museet sker genom dels en digital kanal och en analog.

WIGO är Wikipedia och google maps där alla i länet kan lägga in information och bygga kunskap. Den analoga utgörs av utställningar. Utställningen omfattar Umeå igår, idag och det framtida Umeå. Samlandet omfattar både berättelser och föremål. Via personalen möter man besökarna och frågar dem vad de tyckte om utställningen, om de har någon historia och någon reflektion som vi sedan dokumenterar. Det har visat sig att besökarna vill dela med sig av de mest vitt skilda ämnen. Det är allt från kafébesök till mer unika och specifika historier.

Museet tar även emot föremål om de bär på en speciell historia. Att man ger föremålet en ”själ” och just historia som berikar.

Genom skänkta föremål och de historier som besökarna delar med sig av bygger vi kunskapen om Umeå och berikar samlingarna med såväl föremål som historier.

 

Fredrik Svanberg, Statens Historiska Museer

”Polysemantiskt digitalt samlande”

Att söka i samlingarna är ett problem ur ett mångfaldsperspektiv. Att söka i arkiven och systemen upplevs som ”trubbigt” då man historiskt registrerat föremål och kunskap ganska grovt. Att tex forska inom genusvetenskap gör det svårt att finna relevant information och kunskap då man inte haft det perspektivet tidigare.

Att skapa nya ”tamata” som man registrerar föremål och kunskap skulle öka tillgängligheten till kunskap än att registrera traditionellt. HBTQ, funktionshinder etc är typiska ämnen som inte synliggjorts i samlingarna och kunskapsdatabaser.

I de befintliga samlingarna har man haft ”katalogrummet” via kortsystem som i sig blir mkt snävt. I dagens kunskapshantering där vi har tillgång till global kommunikation via digitala system skapar helt nya förutsättningar till såväl klassificeringar och sökningsmöjligheterna. Här har museerna en stor uppgift att transformera sin befintliga information och kunskap till öppna och tillgängliga system.