Anna Foka

Hur påverkas vår syn på kulturhistoriska platser och föremål genom användandet av digital teknik? Kan tekniken öka insikten och kunskapen om hur en plats, byggnad eller företeelse såg ut och upplevdes eller innebär tekniken en begränsning och bara häftiga effekter?

Finn Arne Jörgensen från Umeå Universitet inledde med att resonera kring hur museerna idag huvudsakligen använder de fysiska föremålen för att berätta historier och att de är bra på det. Mer sällan bryr de sig om sambandet mellan föremålen och platsen. På nätet kan man till exempel läsa om när och hur den första automobilen kom till Norrland. Men är den berättelsen, där till exempel landskapet spelar stor roll, densamma idag som när bilen användes? Och när föremål, till exempel en bil, visas som ett ”konstföremål” på ett museum, var finns då kopplingen mellan föremålet och rummet/landskapet?

Men vad är rumslig historia och hur kan man arbeta med det? Inom den tvärvetenskapliga forskningen är detta ett stort område och omfattar något som människor skapar över tid. Den rumsliga historien kan exempelvis handla om hur långt man kunde ta sig från en fysisk plats till en annan på en dag 1860. Eller om hur lång tid det tog att ta sig med olika färdmedel under olika årstider från en plats till en annan under romartiden. Historiker har också börjat arbeta med att lägga moderna kartor över äldre kartor i olika lager för att gestalta olika tidsperspektiv och ge en bild av utvecklingen. Här blir frågan om källor viktig i och med att felaktig information av olika anledningar kan uppträda i äldre kartmaterial. Nya transportmedel förändrar också människans sätt att se på världen. Hur ska man förstå upplevelsen av ett föremål i sin tid när föremålet är skilt från sin kontext på ett museum? Hur åstadkommer och förklarar man till exempel upplevelsen av fart?

Museerna tänker mer och mer på hur virtuella upplevelser kan presentera byggnader, föremål med mera. Besökare kan också bjudas in att berätta sina historier på ett enkelt sätt.

Vad finns det för positiva effekter av ett utvecklat digitalt arbetssätt? Det innebär ett mer artistiskt sätt att presentera föremål och företeelser. Det ger också besökaren utvecklade möjligheter att tolka informationen, att sätta in den i ett större sammanhang och även att delta med sina egna upplevelser och historier.

Finns det några negativa aspekter? Man bör inte frestas att ge upp de fysiska föremålen. Det är också viktigt att tänka på att tolkning kräver mycket av åskådaren och det är angeläget att det digitala innehållet anpassas även efter de med lägre tekniska kunskaper.

 

Anna Foka från Umeå Universitet fortsatte med att tala om vilka trender som kan ses när det gäller teknik och artefakter. Bland annat har museerna börjat flytta ut på nätet och möjliggör för besökaren att ta del av utställningar oavsett var man befinner sig fysiskt. Föremål lånas mellan museer i större utsträckning idag än tidigare och visas virtuellt på flera platser. En fråga är hur det immateriella kulturarvet, sånger, berättelser och liknande, och även minoriteternas historia kan åskådliggöras digitalt.

När det gäller tekniken handlar det om utvecklingen mot olika slags skärmar, 3D-teknik som möjliggör tredimensionella rekonstruktioner av till exempel byggnader, en förflyttning från det synliga mot den fysiska upplevelsen i form av exempelvis ljud, känsla och lukt och en ökad synlighet för mikrohistoria och minoriteter.

Men tekniken är inte neutral och det finns många faktorer att ta hänsyn till, bland annat den fysiska placeringen av till exempel skärmar och annan utrustning, typ av teknik som används, hur tekniken ska användas, olika slags perspektiv på innehåll/utformning och nivåer av interaktion. Allt detta, och även annat, har stor betydelse och påverkan på den färdiga framställningen. Exempel på museer som i större utsträckning än många andra använder sig av tekniska möjligheter är bland annat National Museum of Singapore och National Museum of Scotland.

Sammantaget kan tekniken innebära att nya dimensioner uppenbaras och presentationer kan bli än mer djupgående, föremål och upplevelser kan presenteras i ett nytt ljus och på så sätt ge nya perspektiv.

Foto: Arish Zada (CC BY)