bild (2)

Här handlar det om muntliga källor, berättelser från dem som var med. Men hur fungerar minnet? Är det tillförlitligt och kan berättelserna användas som källor? Ylva Waldemarsson jobbar på Södertörns högskola just med oral historia, bland annat genom djupintervjuer och så kallade vittnesseminarier där man samlar till exempel politiker, ställer frågor och spelar in deras berättelser. 

Deltagarna hjälper varandra att komma ihåg och vi kan hitta var det behövs mer forskning, säger Ylva.

Muntlig dokumentation är något helt annat än det som står på paapper. Per Dahl är enhetschef på Arkiv och biblioteksavdelningen på Riksantikvarieämbetet och jobbar med myndighetens närminne. Framförallt har man fokuserat på den stora reformen inom kulturmiljövården som genomfördes 1976. De som var med har fått berätta.

Vi har ett ansvar för samtiden och framtiden att ta fram sådana här historiska skeenden, säger Per Dahl.

Lars Thor, pensionerad landsantikvarie, som var med när det hände, understryker vikten av att tänka vertikalt, att ta med historien. Han krävde att medarbetarna dokumenterade sitt arbete och gav dem rundligt tilltagen tid för det.

Tänker du bara horisontellt är du förlorad!

Att sjuttiotalet var en spännande och vital tid, betonar Lena Bergils som varit verksam både som landsantikvarie och länsantikvarie.

Men det lades mycket tid på konflikter!

Före 1976 fanns inte den uppdelning i branschen som vi har nu och som vi försöker överbrygga i det här vårmötet, sammanfattar moderatorn Birgitta Elfström.

Nu attans måste vi samverka, avslutade Lena Bergils.