bild (3)

Politiker, medborgare och trender får allt större inflytande på oss som jobbar inom musei- och kulturarvsbranschen.  

Sektorn har blivit trendängsligare, menar Anna Lund, professionsforskaren som ligger bakom enkäten som besvarats av vårmötesdeltagarna. Det finns nya utmaningar att hantera, som ökad samverkan med andra sektorer och behov av större självkritik och vilja till förändring, samtidigt som ni är osäkra på vart ni är på väg. Att ha en akademisk utbildning inom området är viktigt och ger hög status, tycker de flesta.

Johan Hegardt, är forskare knuten till Statens historiska museer.

Det är viktigt med forskarutbildning i samarbetet med andra partners och när man ska söka anslag men det är bara 8-10 procent som beviljas, menar Johan.

På frågan varför så få studenter med invandrarbakgrund läser arkeologi svarar han att de pluggar till tandläkare i stället.

Ett säkert jobb med bra lön. De som läser humanistiska ämnen värderar bildning och kunskap väldigt högt. Det har de fått i sig vid köksbordet hemma i Sverige. Det är ett problem i ett samhälle som är så heterogent. Kunskapen behöver tänjas ut och omförhandlas. Här kan cheferna, men också personalen, utgöra ett problem för det finns ingen inbyggd kritik i vårt arbetssystem, menar Johan.

Vi behöver tänka annorlunda för att nå ut till fler och andra branscher när vi rekryterar, säger Lotta Israelsson, personalchef på Riksantikvarieämbetet.  Vilka fattas? Vi behöver vara lagom annorlunda för att flytta normerna.

Erik Peurell, från Myndigheten för kulturanalys  hade ett långt resonemang om hur vi kan vända på begreppen, inte en utan flera gånger för att tillvarata andra kompetenser, till exempel dem som utbildat sig inom konstnärliga yrken.

Sammantaget konstaterade panelen att vi har ett kritiskt förhållningssätt – särskilt mot andra – men vi är sällan självkritiska. Vi har mycket kunskaper, men vilka färdigheter har vi? Ja, mer professionsforskning behövs.