Stigmatisering av platser

Hur påverkas människor av att växa upp på en plats som alla talar illa om? Hur är det att leva i ett område som gång på gång stämplas som hopplöst? 

Samhällets stigmatisering av platser syftar till ett behov av att definiera dåliga platser. Om det finns dåliga platser blir andra platser bättre. Denna periferi används för att definiera och legitimera centrum. 

I seminariet ”Stigmatisering av platser” lyftes betydelsen av att nyansera de offentliga bilderna av hopplösa platser genom att låta de boende själva få komma till tals och på så sätt belysa verkligheten.

Seminariets medverkande berättade om olika metoder att lyfta fram de viktiga motbilderna och nyanserna.

Ann Nilzén, Länsmuseet Gävleborg, har arbetat i ABF:s projekt ”Avtryck” med fyra stigmatiserade platser: Alby i Stockholm och Ljusne, Norrsundet samt Hovfors i Gävleborg. Omkring 90 ungdomar i åldrarna 16-26 år har på olika sätt bidragit med sin personliga berättelse om jaget, den plats de lever på och sin syn på framtiden. Berättelserna har resulterat i ”tillställningar” i form av filmer, dans, texter, utställningar etc. och ligger till grund även lärarhandledningar. Berättelserna har arkiverats på Länsmuseet i Gävleborg.

Reine Lööf, regissör, var involverad i arbetet med ”Avtryck”. Han arbetar med CommunityArt som är en form av processinriktad konstform. Det innebär att utgångspunkten för det konstnärliga uttrycket alltid är en plats, en grupp, eller en social rörelse.

Maria Wallström, forskare, arbetade också med intervjuer och bilder som blev till bok, utställning och lärarhandledning. Maria menade att i arbetet med att beskriva platser behöver du alltid reflektera över din egen utgångspunkt.

Bilden, från vänster: Reine Lööf, Ann Nilzén, Helena Wangefelt-Ström och Maria Wallström. 

Foto: Annika Ragnarsson/Riksantikvarieämbetet (CC BY)